Hemskt

Jag gick med honom ner till travbanan. Mycket medveten om att det är hans sista steg. Han totalt ovetande, pigg, glad och full i bus.

Med Nilah var det annat. Hon var sjuk. Beslutet kändes rätt i allt fel och jag vet att hon är tacksam för att jag gjorde som jag gjorde.

Shaman har ont, men det syns inte på samma sätt. Därför blir beslutet svårare men inte mindre rätt såklart.

Han åt sin havre, tittade på mig med sina mörka ögon. Undrade varför han stod där.
Bulten mot hans huvud och en smäll.
Han faller hårt vid mina fötter. Ögonen uppspärrade, kroppen rycker och krampar. Hjärndöd och känner inget. Men bilden är omöjlig att få bort. 
Min älskade häst, så vill man inte minnas dom.
Nilahs sista stund sköljer över mig återigen, nu är dom tillsammans igen.
Säger ett sista adjö och går.

På väg upp till stallet tänker jag på alla fina stunder vi haft.
Tävlingarna, prisutdelningarna, stoltheten. Våra race genom vattensamlingar i sandtagen. Underbara känslan när man red i ridhuset och allt föll på plats. Sinnesbilden av när han sprang och busade i hagen, bockar och leker.
Alla kramar och gos som han aldrig kunde få nog av. Hans tillit och kärlek till männsikor och mig.
En häst som honom kommer inte igen. En häst som Nilah kommer inte igen.

Aldrig mer häst. Aldrig mer ska jag behöva säga adjö så här.
Nu är det jag och Rocco.
Jag älskar dig min vän. Ta hand om Nilah nu.
Postat av: venessa

:( men du gjorde rätt som du vet!

ta hand om dig!

massa kramar

2010-09-30 @ 11:20:14
Postat av: Therese

Kunde inte läsa hela inlägget för jag orkade inte börja grina... men starkt gjort av dig och det låter som det var det enda rätta. :(

Kram T

2010-10-01 @ 10:17:11
URL: http://thereselundell.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback