Familjelivet.. PMDS

Jag lider av PMDS, den som är intersserad, googla. En svårare variant av PMS och det gör mig tokig.

Har fått lite olika behandlingar, det som funkade bäst ett tag var att äta antideppressiv medicin under dom perioder jag hade besvär. Men nu fungerar det inte lika bra längre. Ok, jag mår relativt bra under dom dåliga perioderna, stressen och gråtmidlheten och irritationen är borta (jag blir extremt stressad i dom här veckorna, sjukligt, kan börja gråta över att kopparna står fel i skåpet) men som sagt, med medicin så är det lugnt.
För lugnt.
Jag är avtrubbad, känns inte som mig själv, har ingen lust att hitta på saker, sexlusten helt körd i botten, inget behov av närhet, bara är i min egen värld och gillar att åka i väg med hundarna. Hundarna som inte ställer krav.

Det här har resulterat i stället i en svår ångest över att inte kunna prestera, vara som vanligt. Och vad min sambo känner är hårt att höra kan jag säga.

Så nu står hoppet till några speciella p-piller från USA som ska hjälpa, kanske, har hjälpt många iaf. Så nu i väntan på dom så har jag hoppat av min tablettkur. Så nu är det bara att hålla i hatten :S
Bekräftelsebehovet ökar till 500 %, samtidigt som jag är retlig och gråter, vilket gör att Tomas närhetsbehov snarare minskar misstänker jag, vem vill gå fram och hålla om en argsint galning???

Ja vem fan har sagt att livet är lätt. Men hej då antideppressivt, nu är iaf jag tillbaka. Mer medveten och inställningen att gå in på rummet och räkna till 1500 typ när jag känner att jag håller på att explodera över att ngn glömt ta undan tallriken från bordet.
Fattar inte hur man kan känna så, men just då känns det som jordens undergång.

Ska till Turkiet en vecka, men det blir bra för mina nerver. Att inte behöva tänka på disk, städning, kläder o bla bla bla. Perfekt start på mitt nya liv, mitt nya ångestfria liv.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback