Mitt liv i korthet

Jag kan inte tänka klart. Jag har fått valp på hjärnan.
Jag har alltid sett på mina djur som bebisar, och åh vad jag har älskat dom. För den sakens skull är dom inte bortskämda. Ne, min häst tex är väldigt väluppfostrad och kan vara lös och lyder mig riktigt bra. Inte perfekt som min förra häst, men dock mycket mycket bättre än dom flesta andra kusar, som ofta inte ens kan stå lösa i stallet utan att gå i väg, försöka ta mat i närheten osv osv.
Katten va väl bortskämd, men med en katt har ju inte det så stor betydelse ändå.

Jag vill ha en hund att älska. Jag vill ha en hund att ha med mig i stallet, ut på ridtur, leka med. Pyssla, borsta och krama. Jag vill! VIll vill vill vill.
Känner mig tårögd av bara tanken på att ha en lite filur. Hade inte haft samma behov av det om katten fått vara kvar :-( Men nu är han ju inte det.

Annars vill ja nästan ha en människo bebis! Han får välja. Ge mig en hund eller bebi!! NUUUUUUUUUUUUUUUUUU!

Nä nu skämtar jag lite... haha. Men nästan. Haha.
Åh jag vill.....




Åh.. ja blir galen!

Åh Tomas sover, han jobbar ju natt.

VAKNA NÅGON GÅNG. JAG BLIR GALEN!!! GE MIG EN VALP!