Äntligen

har jag inte så ont i tummen så jag kan leva.
Nu klarar jag av i princip allt :-) Kan inte bära tungt eller dra lr liknande med den handen, men annars går det bra.
Smärtfri är jag ju inte, men närapå :)

I dag åkte jag till stallet själv för första gången. Och jag red. Fick hjälp att sadla av oroliga stallkompisar, kom upp med hjälp av uppsittningstrappan och red sen i väg med hjälp av en hand. Den skadade tummen var fint inpackad innanför jackan.
Detta medförde ju vissa problem av kontroll, så hästen bestämde det mesta av ridturen i början, men sen flöt det på bra. Red inte min egen, ville testa på en lite lugnare först, haha, men i slutet av veckan så rider jag på Shalle!

Det var toppen att komma ut. Verkligen.

Sen åkte vi och hämtade Viggos kompis Samuel och åkte till pulkabackan :) Jag åkte såklart!! Något nöje måste man ju ha!

Jag har haft sönder min ställning runt gipset lite, men jag ska ändå in i morgon så då fixar dom ju det. Man måste ju få leva?? ;-)

fina vinterkillar




Kommentarer
Postat av: Karin

Skönt att tummen verkar bättre! Jag ryser när jag läser om det, otäckt med avsliten sena och så. Men det verkar ju hopp om livet om du kan rida lite =)

2010-01-08 @ 14:57:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0