Min fina Nilah

Saknar henne så det gör ont :-( Min vän, min följeslagare.... Vi fick 13 år tillsammans.







Höll dig när du dog, blodet rann över ditt huvud. Jag grät, sa farväl.

Fick dig när jag var 15 år. Livet var kämpigt och tufft, du gjorde allt uthärdligt. Du var ett eget kapitel i mitt liv, ett kapitel som avslutades den där januari morgonen. Men nu har du inte ont längre. En dag ses vi igen.

Jag älskar dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0