En katt i mitt liv
Ja det saknas.
Jag älskade mina katter sjukt mycket.
Usch nu gråter jag :-(
Jag saknar Alfons. Min ständige följeslagare och skugga. Min värmekudde på nätterna. Min stora stora djurkärlek.
My visade ingen allergi mot honom. Men testet sa något annat.
Fan jag tror verkligen innerst inne att hon hade kunnat levt med honom. Hon visade ju inte det minsta symtom. Ingenting.
Vi hade aldrig märkt det om det inte vore för testet. Om nu inte allergin blir sämre.
Men tror inte ni att om man varit extremt uppmärksam, och vid minsta misstanke om symtom pga av katten, att man lämnar bort den då. Inte innan. Tror ni att det hade skadat henne på något vis?
Va tror ni? Faast va hjälper det mig.... Om ni nu tror att hon skulle kunna bo med alfons... Tack vare paddans terror fick katten flytta direkt typ. Jag stod inte ut med att se hur hon trakasserade T hela tiden om katten.
Så jag lämnade honom hos mamma. Tomas var tacksam för lugn och ro. Jag önskar lite att han hade stått upp mer för mig där.
Skitit i henne och åtminstonde låtit mej behålla kisse till jul som vi bestämt från början.
Han sa aldrig åt mig att jag skulle åka med den tidigare. Men jag såg det i hans ögon. Och när jag erbjöd så tog han tacksamt emot. Men han visste, han visste hur jag led. Han borde sagt att han ville att jag behöll katten till jul som bestämt, för min skull.
Jag älskade mina katter sjukt mycket.
Usch nu gråter jag :-(
Jag saknar Alfons. Min ständige följeslagare och skugga. Min värmekudde på nätterna. Min stora stora djurkärlek.
My visade ingen allergi mot honom. Men testet sa något annat.
Fan jag tror verkligen innerst inne att hon hade kunnat levt med honom. Hon visade ju inte det minsta symtom. Ingenting.
Vi hade aldrig märkt det om det inte vore för testet. Om nu inte allergin blir sämre.
Men tror inte ni att om man varit extremt uppmärksam, och vid minsta misstanke om symtom pga av katten, att man lämnar bort den då. Inte innan. Tror ni att det hade skadat henne på något vis?
Va tror ni? Faast va hjälper det mig.... Om ni nu tror att hon skulle kunna bo med alfons... Tack vare paddans terror fick katten flytta direkt typ. Jag stod inte ut med att se hur hon trakasserade T hela tiden om katten.
Så jag lämnade honom hos mamma. Tomas var tacksam för lugn och ro. Jag önskar lite att han hade stått upp mer för mig där.
Skitit i henne och åtminstonde låtit mej behålla kisse till jul som vi bestämt från början.
Han sa aldrig åt mig att jag skulle åka med den tidigare. Men jag såg det i hans ögon. Och när jag erbjöd så tog han tacksamt emot. Men han visste, han visste hur jag led. Han borde sagt att han ville att jag behöll katten till jul som bestämt, för min skull.
Trackback
