Premenstruell dysforisk störning - PMDD (engelska Pre-Menstrual Dysphoric Disorder), förkortas även PMD och PMDS men vanligast förekommande är PMDD, är en form avdepression som beror på en sjukdom i de hormonella körtlarna och uppträder vid vissa tidpunkter under menstruationscykeln. PMDD ska inte förväxlas med det mycket vanligarePMS som innebär humörsvängningar av lättare slag och drabbar de flesta kvinnor.

Många av symtomen vid PMDD påminner om vanlig depression men skiljer sig genom det cykliska mönstret. Symtomen uppträder direkt efter ägglossningen och når sin kulmen under lutealfasen, fem till sex dagar före mensblödningen. Besvären klingar av när blödningen börjar och försvinner helt inom tre till fyra dagar, fram tills nästa ägglossning. Sjukdomen kan vara mycket handikappande för de kvinnor som drabbas och innebär ofta att både familjeliv och jobb blir lidande. Livskvaliteten blir allvarligt sänkt och många har så svåra PMDD-besvär före mens att de umgås med självmordstankar.^{[1] [2] [3]}

Syndromet har varit medicinskt dokumenterat sedan 1920-talet. Cirka 5 % av alla kvinnor i fertil ålder beräknas vara drabbade. Nära hälften av dessa har en annan kvinnlig anhörig som också är drabbad. Symtomen inträder ofta i övre tonåren för att sedan följa upp i vuxen ålder. Kvinnor över 30 år är mer drabbade och symtomen tydligare. Det är inte ovanligt att PMDD kan leda till depression eller utveckling av andra ångestrelaterade sjukdomar som social ångest (fobi).

Det händer att kvinnor med svår PMDD feldiagnosticeras som deprimerade eller manodepressiva^[4] när det i själva verket rör sig om behandlingskrävande PMDD. En ibland använd benämning för mycket svåra fall är menstruationspsykos.

Symtom och diagnostik [redigera]

Vanliga PMDD-symtom är:

• känslan av att vara intensivt olycklig
• svårighet att se framtiden som positiv
• värdelöshetskänslor
• överkänslighet om man blir avvisad eller kritiserad
• plötsliga attacker av sorgsenhet eller gråt utan uppenbar anledning
• påtaglig ängslighet eller spänningar - känsla av att vara nervös eller uppjagad
• varaktig och påtaglig ilska, irritation eller ökade konflikter med andra människor
• svårighet att umgås med andra människor
• intresseförlust för vardagliga aktiviteter, t ex arbete, skola eller vänner
• koncentrationssvårigheter
• ständig trötthetskänsla eller energilöshet
• ökad aptit eller tröstätande - särskilt salta eller söta livsmedel
• ökat sömnbehov eller sömnlöshet
• känsla av vanmakt eller kontrollöshet

Många kvinnor märker dessutom att de blir fumliga, att minnet inte fungerar lika bra^[5] och att de får svårt att lära sig nya saker.

Fullständig diagnos ska ställas av läkare, gynekolog eller psykiater. Dessvärre är inte kunskapen hos läkare den allra bästa när det gäller PMDD. För korrekt diagnos måste patienten uppfylla minst tre av kriterierna ovan, varav det förstnämnda alltid måste finnas med. Närvaron av ett eller flera symtom behöver inte betyda PMDD. Allt beror på hur mycket symtomen stör kvinnans beteende, tänkande eller liv.